Gusto och Antipasto

Nu kommer äntligen lite recept och mer text om den fina lördagen. En kväll jag har haft med mig hela veckan. Nu sitter jag på ett tåg genom ett novembergrått Sverige på väg till Stockholm för att begrava min fina mormor. Tur ändå att det är blå tåget och att en i restaurangvagnen kan få så en trevlig frukost på dukat bord.

Så till menyn. Det här åt vi! Yum! Jag tänkte att jag lägger upp två recept i tagit så blir det inte så mycket åt gången. Vi börjar med vår lilla gusto. Det här var lite fusk egentligen för det var bara våra rester från lunchen. Det började i alla fall medan köket fortfarande var rätt kaosigt med en liten blomkålsveloute eller soppa. Det var helt enkelt ett blomkålshuvud och två potatisar  i bitar som hade fått koka sig mjuka i 2 deciliter grädde och buljong så det täckte bitarna. Sen mixade vi det slätt med mixerstav och kryddade med salt och peppar. Soppan fick svalna och vi hällde upp den i små glas. Längst upp strödde vi lite hack av färska örter blandat med smulor av crostinikex. Till det serverades Peosecco för en festlig stämning! Vi var igång! Det kändes faktiskt nästan lite som nyårsafton.

Sen började förberedelserna för Anti paston: Mozzarella med risottosfär. Jag tror att Maja gjorde den enligt det här receptet. Rätten baserar sig egentligen på en vanlig risotto men gjord i bollar och sen lite stekt. Bra risottorecept brukar finnas på paketet när man köpper avioriris eller annat risottoris. Speciellt om man köper typ Zeta. Men det finns några bra knep för att få en riktigt god risotto:

1. Fuska inte med vanlig lök, det ska vara scharlottenlök.
2. Fuska inte heller med matlagningsvin det ska vara riktigt vin, och enligt personen som tipsade vin på systembolaget till den här rätten ska det vara samma vin som ska drickas till maten.
3. Ha i ordentligt med smör på slutet.

I det här receptet blandar man i ett ägg också. Hacka mozarella i kuber. Ta risottosmet i en hand och platta ut lägg en mozzarellakub och ett basilikablad i mitten och lägg lite mer smet över och platta ut igen. Forma sen till en boll och rulla bollen i ströbröd. Stek i olja tills de får färg. Innan de steks ser de ut som på bilden här ovanför.

Risottobollarna serverades med ruccola och körsbärstomater med reducerad balsamvinäger. Det är bara att ta en balsamvinäger, blanda med lite socker och låta puttra ner ett tag. Men akta så det inte blir kola! Så här gott blev det när allt var upplagt. För ja, det smakar lika gott som det ser ut. 

Matlag Delux – Bildbonanza

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftersom jag inte har haft tid att skriva om den fantastiska lördagskvällen får ni så länge njuta av lite bilder. Temat var alltså italienskt. Snart kommer recept och smakomdömen också men det var så många rätter så det får nog bli uppdelat i flera inlägg. Det första kommer nog redan imorgon!

Morotsbiffar och länkkärlek

Den här veckan har hitintills varit riktigt bra och rolig matlagningsmässig och det är ju tur det för det har ju varit förskräckligt deppigt på andra håll. November hörrni, kan vi inte bara komma överens om att det är en onödig månad framöver. Tid är ju bara en konstruktion så den går väl att stryka! Jag har bestämt mig att göra som Magkänsla och helt enkelt kalla det oktcember istället. Det känns bättre så. Något som är upplyftande däremot är alla fina och bra kommentarer jag har fått om den här bloggen. Igår fick jag ett sms av en vän som sa att jag hade givit henne matinspiriation för första gången på flera månader. Asså! Så himla glad blev jag!

Igår lagade jag morotsbiffar med myntasås, med ett recept av Ann-Louise som hade det där burritotipset med chokladchilin. Det här var faktiskt det första receptet jag hittade till på hennes blogg, jag tror det var genom pickipicki som är en riktig favorit, och jag har velat göra dem sen dess. Känns ju lite pinsamt att länka till henne när hennes bilder på morotsbiffarna är så mycket finare än mina men gå in för extra inspiration! Här är receptet direkt kopierat från Ann-Louise:

4 port.
1 dl ströbröd
0,75 dl grädde
1 ägg
3 stora morötter, fint rivna
2 dl jordnötter, saltade och rostade
½-1 dl fullkornsdinkelmjöl, prova dig fram
salt
1 vitlöksklyfta, finhackad
1 ½ tsk ingefärssaft (riv 1 msk färsk ingefära och pressa ur saften med hjälp av en saft- eller nötduk)
1 tsk sambal oelek
rapsolja att steka i

Gör så här:
Blanda ströbröd, grädde och ägg och låt svälla medan du river morötter och hackar nötter. Blanda alla ingredienser och forma sedan små biffar som du steker i en panna med rapsolja.

Myntasås
ca 3 dl

2 dl turkisk yoghurt
0,75 dl smått tärnade gurkbitar
15-20 blad färsk mynta, tunt strimlade
1 ½ tsk honung
zest och juice från ½ lime
salt och nymalen svartpeppar

Gör så här:
Rör ihop alla ingredienser. Smaka av med salt och peppar. Servera!

Några kommentarer från mig är att det gäller att passa på värmen i pannan, rapsolja bränns lätt. Och kör på med ingefärssaften, den försvann lite när jag gjorde men jag tror jag fick i lite för lite. De blir som Ann-Louise också skriver både saftiga och knapriga och sambal oleken ger ett fint litet sting på slutet. Jag serverade också med mathavre men la till en vitkål- och äpplesallad (ni minns väl) med en dressing på rapsolja, äppelcidervinäger, honung, salt och peppar. Supergod även om den inte gick så bra med myntasåsen.

Trevlig fredag på er!

Jag <3 Matlag och Lotta Lundgren

Igår var det alltså matlag. Vi har haft turen att våra goda vänner Maja och Emil ganska oberoende av av varandra har flyttat in i varsin lägenhet i huset mittemot oss, perfekt tillfälle för matlag alltså. Dessutom har Majas bror Jonas också anslutit sig trots att han bor på andra sidan stan. Det gillar vi för han är en väldigt bra kock. Som jag skrev i förra inlägget är det här med matlag en brilliant grej. Man kan förstås organisera sitt matlag på mängder av olika sätt, man kan träffas mer sällan eller äta bufféer där alla lagar en rätt var. Jag gillar i och för sig verkligen grejen med att få bli bjuden en gång i veckan. Att rekommendera alltså!

Igår lagade Jonas mat och det blev Lotta Lundgrens (Om jag vore din hemmafru, Landet Brunsås, Historieätarnaöppna lasagne. Den är gudomlig. Jag har lagat den till min fina fru (man kan kalla det bästis eller väninna eller vad som men för mig är hon alltid min fru) Maria en gång när jag ville visa henne min kärlek. För det är det Lotta menar att matlagningen är; kärlek. Hon pratar mycket om det i sitt sommarprat från i somras som jag gillade mycket. Där går hon så långt som att säga att om du lagar den här lasagnen till sin partner och den inte bekräftar din matlagning så är det lika bra att göra slut. Hon har en poäng, att få bekräftelse i sin matlagning är lite det som faktiskt gör det roligt. Det finns ju en anledning att få personer ställer sig och lagar avancerad mat till sig själva. Varken mitt förhållande med Maria eller Jonas förhållande med matlaget tog slut för det är svårt att inte ge beröm för den här rätten. Mandelpeston, jag säger bara det, mandelpeston!

Jag ska träffa mitt fina matlag igen redan på lördag för då är det dags för vårt första Matlag Delux! Matlaget är ju en vardagsgrej men vi gillar ju alla mat rätt mycket ibland vill man ju göra mer, äta fler rätter, dricka god dryck till. Så vi skapade Matlag Delux. På lördag är det tema Italien och alla lagar en rätt var och har med passande dryck. Det kommer bli så gott (hoppas jag) och jag lovar bildkavalkad!

Äppelsallader och annan höstmat

Plötsligt är äpplen i sallad vår nya grej. Känns ju säsongsbetonat och bra så att säga. Här i betsalladen var det ju äpplen och i förrgår gjorde E en äppel- och fänkålssallad  med recept av den levande citatmaskinen Ernst Kirchsteiger  som blev riktigt god! E säger att kombinationen äpple och dressing är väldigt gott och det har han rätt i.

Igår gjorde jag äppel- och brysselkålssallad enligt det här receptet. Mmmm…brysselkål! Jag älskar’t. E var däremot inte så imponerad. Brysselkål är bättre i teorin än i praktiken menade han och syftade på att de ju är rätt snygga. Jag var genast tvungen att messa min syster som är den mest passionerade brysselkålsälskaren jag vet och berätta om detta chockerande uttalande. Hon menade att de tvärtom är bättre i praktiken än teorin. En vattendelare. Vad tycker ni?

Till min brysselkålssallad serverade jag en massa andra små rätter. Först en kikärtsröra där jag helt enkelt bara mixade en burk kikärtor med olivolja, vitlök och citron. Jag hade egentligen velat ha andra bönor, kikärtor är nämligen ingen storfavorit för mig, men det blev gott ändå.

Sen blev jag så inspirerad av Sara på Korsika så jag gjorde en zucchiniröra jag också. Jag la de i traktör-kastrullen i olivolja på låg värme under lock ett tag och det funkade nog nästan lika bra som ångkokning. Eftersom vi bara hade vispad grädde hema fick det bli en sked sånt vilket gjorde det fluffigt och gott. Sara har alltid så himla fina bilder på mat och annat och skriver så fint om livet på Korsika och hur svårt det kan vara att bo på en ö. Jag har följt henne rätt länge och hennes liv är nästan som en roman för mig ibland. Förresten har jag märkt att många av de bloggar jag följer delar en fascination för mat, det är fint!

Dessutom blev det ugnsrostade rotfrukter. Wohoo, också säsongsbetonat! Jag slängde i gulbeta, rödbeta, morot, palsternacka och rotselleri. Dessutom fick några hela klyftor vitlök vara med för det blir så gott. Olivolja på och så havssalt och lite färsk rosmarin. Så fick det vara i ugnen på 225 grader i ungefär 30 minuter. Micket, micket gott! Innan servering rostade jag lite valnötter i torr panna och hade på också. Jag inser att det nu låter som att den här maten var något jag slängde ihop på en pisskvart. Det var det inte. Det tog naturligtvis två timmar. Men det var det värt, både för nöjet att laga mat och för att det var så gott!

Ikväll är det matlag! En gång i veckan träffas vi fem vänner och en av oss lagar mat till allihop. Dessutom får man så det räcker till matlåda. Det är faktiskt brilliant och jag ser så fram emot kvällens mat. November fortsätter att vara stygg mot mig och jag behöver verkligen god mat och gott sällskap ikväll. Maten alltså, både att äta den och skriva om den. Det är det som håller mig vid gott mod denna långa sega höst. Och ni kan se fram emot finfina bilder på det fina matlaget imorgon! Eller åtminstone vår mat.

Matmässa, syster och Göteborg

I torsdags drog min syster med mig på Mitt kök-mässan i Älvsjö. Mitt kök är Expressens mattidning och matdelen av Nyhetsmorgon på TV4 (ibland blir ett visst företags dominans över mediasverige uppenbart) dessutom anordnar de tydligen en mässa som vi alltså tog oss iväg till. Jag har aldrig varit på matmässa förut men min syster var rutinerad. Det ligger nog lite i släkten det här intresset. Det är ganska få personer som jag kan prata om mat med som med henne, vi kan båda bli extremt upprymda av mat- och dryckupplevelser och har dessutom båda två skaffat oss karlar med samma intresse. Jag ser fram emot framtida högtidsfiranden med mycket god mat. Men över till mässan.

Jag är faktiskt ganska besviken. Sådana här stora mässor blir ju lite trista. Jag vill egentligen smaka på massa häftig närproducerad mat/råvaror och få receptidéer och inte smaka små tapasbitar från Zeta och se vin vart jag än går. För vin var det. Massor av vin. Tyvärr var vi varken så sugna eller hade råd att gå runt och prova (det var dryckesbiljetter som gällde) och då blev det inte så mycket kvar. Men några höjdpunkter fanns det förstås.

Den här laxen heter Salmalax och jag fiskfuskade och åt på deras presentation från scenen. Det var faktiskt mycket gott. Men man ska alltid tänka till när man äter fisk tycker jag. Salmalaxen är odlad i norge och de verkar enligt deras hemsida tänka till en del kring miljön och hållbarheten. Däremot har de ingen miljömärkning så det är ju svårt att veta. De pratade lite bort frågan om MSC-märkning med att det bara gäller fångad fisk vilket är sant men det finns ju miljömärkningar på odlad, typ Krav. Ändå om man äter fisk och vill lyxa till det, detta var riktigt saftigt, fett och gott.Oliviers & CO som har olja och vinäger som specialitet vann mitt hjärta på mässan och jag ångrar faktiskt att jag inte köpte något. Det var fantastiska klara och väldigt naturliga smaksättningar utan att bli för mycket. I Sverige har de en butik vid Liljeholmstorget och en på Svevägen.

Tommy Myllymäki har ju förekommit förut på den här bloggen och nu kommer han igen. Han och sommelieren Jens Dolk hade nämligen en presentation av sin sommarresa som de gjorde på Mitt kök och som också har blivit en bok nu (man kan nästan gissa att den släpps på förlaget som också ägs av det stora företaget). Det här är ju lite mer i min smak, närproducerat och äkta intresse för mat. Det var fint att lyssna på även om man fick lite för lite att smaka på. Myllymäki lagade pizzor med råvaror från de olika platserna de hade besökt men man fick bara en.

Nu är min lilla stockholmsemester slut och jag är tillbaka i Göteborg med blandade känslor. Stockholm har så många människor som jag tycker om men Göteborg har något annat. Förutom mitt jobb och min kärlek besitter Göteborg också den här fina utsikten från min egen balkong. Den vill man ju inte lämna.

Tarte tatin och vännerna

I fredags kom mina finaste gymnasievänner Ylva och Evin hem till mina föräldrar för att vi skulle kunna uppdatera varandra om livet och äta god mat. Föräldrarna i fråga var lite halvt ivägkörda för att vi skulle kunna få härja fritt och ha en liten nostalgitripp. Vi hängde ganska mycket hos mig när vi gick i skolan. De skulle stå för huvudrätten och jag för efterrätten. Dessutom överraskade de med för-ost. Som bekant älskar jag ost! Det här är en god, salt och vällagrad Gruyere tillsammans med ett glas vitt. Systemet personalen hade sagt att det skulle gå bra med hårdostar men det hade hen fel i. Det stod inte riktigt upp sig mot osten.

Tydligen hade Y och E lite prestationsångest eftersom det kanske skulle hamna på bloggen, väldigt fint att den här bloggen engagerar så mycket tycker jag! Prestationsångesten var obefogad för satan vad gott det blev. De lagade en mycket god saffransrisotto med grillade grönsaker och en grönsallad. När de skulle lägga upp maten ville de anstränga sig lite extra och jag blev utkörd ur köket. Så här fint gjorde de!

 Jag var ju inte med och lagade men risotton ska vara efter ett recept av Jamie Oliver och sen är det paprika och zucchini grillade i grillpanna och som sagt en fräsch sallad.

Själv gav jag mig på projektet Tarte tatin som jag har varit lite nyfiken på ett tag. Alltså, så himla svårt var det! Men jag kämpade på. Jag använde mig av det här receptet från Franska matkompaniet. Här är en liten lista ackompanjerad med bilder med de olika problemen som kan uppstå på vägen.

 1. Det är inte helt lätt att veta vad 20-25 diameter egentligen är med ögonmått. Jag drog fram en tumstock för att vara säker men det gick fel ändå. Pannan var alldeles för stor. Men jag kanske hade för små och för få äpplen.

2. Att steka äpplena visade sig också vara svårare än vad det lät. Så här fint blev det när jag äntligen var klar men innan dess hade jag fått ta ut alla äpplen, hälla ut smöret och torka ur pannan för att börja om igen. Sockret blev nämligen superbränt och det smakade inte så gott. Inte tyckte jag att jag fick till något sirapsliknande heller men det blev ju gott ändå.

3. Det absolut svåraste var degen. I det här receptet använder de något fint recept på fransk pajdeg och det var rätt omöjligt. Den blir nämligen jättkladdig. Jag hade bara tid att låta den vila i 1,5 timmar och den franska bagaren Sebastian Boudet låter tydligen sin vila i 12 så om ni ska göra den här degen rekommenderar jag framföhållning! Annars kan jag också rekommendera att kavla mellan bakpapper, det var mycket enklare. Som ni ser blev resultatet misslyckat. Den fick inte botten hela vägen helt enkelt.

4. I det färdiga resultatet syns ett sista problem. Kanterna blev rätt brända i sista omgången i ugnen. Kan vara bra att täcka över dem alltså. Trots alla problem var det värt det. GOTT!! Jag pratade med en vän i veckan om att fransmännens mat är rätt överskattad men efterrätter är de ju himla bra på! Till Tarte tatin ska det ju tydligen inte serveras något alls men jag gjorde en egen vaniljvisp. Det var också gott.

Vi avslutade middagen med kaffe och calvados innan vi gav oss ut på lite nattliga äventyr. Fast för att vara helt ärlig gick vi hem rätt tidigt och hade pyjamasparty hemma istället. En finfinfredag!

Fullt upp

20121110-100609.jpg

Alltså jag är så sjukt imponerad av alla bloggare. Hur hinner ni med!! Jag tycker att jag planerar och skriver lite i förväg. Men det går ju inte! Som tröst på såren får ni en bild på mycket god Tarte tatin som jag gjorde igår. Receptet kommer om allt går väl imorgon kväll. Idag bär det av till en av de vackraste platser jag vet. Nämligen underbara Barnens ö där jag jobbar på kollo om somrarna. Det ska bli ljuvligt.

Masterchef UK

Jag är ju som sagt var hemma hos mina föräldrar i Stockholm. Jag har tagit ut lite semesterdagar för att hinna träffa lite vänner och också ha lite möten och träffar kring mitt andra jobb jag ahr på sommaren när jag är föreståndare för en kollogård på Barnens Ö. På dagarna är det däremot lite ont om folk som kan träffas och i förmiddags satte jag på tvn för att få lite sällskap. Det visade sig att det erbjöds det bästa tv-sällskap man kan få, nämligen Masterchef (UK)! Det är mitt och Es favoritprogram och vi älskar att gotta oss i de fantastiska skapelser som deltagarna lagar. Just nu tar vi oss igenom den senaste säsongen och har också lärt oss att älska deltagarna. Vi är nu nere i de sista fyra deltagarna och kan njuta av Andrew, Jay, Shelina och Tom. Våra favoritpersonligheter är Jay som är en biffig, tatuerad väktare från Manchester som har världens största hjärta och lagar fin gourmémat även om portionerna är lite stora ibland och Andrew som är en energisk och nervös liten man som jobbar som någon form av analytiker i verkliga livet tror jag. Han är väldigt känslosam och gråter ibland när han får beröm. Han lagar fantastiska kombinationer som ibland blir lite knasiga (av någon anledning vägrar de här bilderna att lägga sig rätt, ni får stå ut med ojämnheten. Jay till vänster och Andrew till höger!).

En av de stora behållningarna med Masterchef är domarna John Torode och Gregg Wallace. De är otroligt passionerade för mat och har ett sätt att beskriva maten de smakar på så att man verkligen vill pröva själv. Till skillnad från amerikanska Masterchef som också det svenska baserar sig på är det brittiska inte alls fokuserat på intriger mellan deltagarna och tjuv- och rackarspel. Det är bara att laga underbar mat som gäller! I det avsnitt jag såg idag beskriver de tillexempel den med rökt mozzarella fyllda raviolin med körsbärstomatsås och basilikakräm som ”fjäderlätt”.

Eftersom internet är fantastiskt finns naturligtvis en hyllning till detta radarpar. Bara att titta och njuta!

”Ska jag laga mat till dig så kan du blogga om det sen?”

Det här med att ha en blogg som handlar om mat har visat sig vara livskvalitetshöjande på många vis. Tillexempel tyckte mannen i mitt liv att bloggen behövde matas med lite fin mat igår och eftersom jag själv var på möte i Borås och kom hem sent erbjöd han sig att laga den. Dessutom blev det så himla gott! Vi prenumererar på cirka alla dagstidningar i det här hushållet och det innebär faktiskt att vi får en hel del recept på köpet. En del av dem sparar vi och så ligger de bortglömde bland kokböckerna. Ett av dem recepten gav sig E på igår och lagade en ljummen betsallad efter ett recept av Tommy Myllymäki som vann Kockarnas kamp på TV 4 för några veckor sen. I receptet serveras den med älgfilé men E grillade halloumi och zucchini i grillpannan istället. halloumin gjorde sig väldigt bra men zucchinin hade lite svårt att hävda sig mot senapen i dressingen. Ett tips från kocken (I det här fallet Erik och inte Tommy) är att ta det försiktigt med den starka senapen men ösa på med pepparroten som inte smakar så mycket färsk. Här är en bild på receptet:

Sen tittade vi på Masterchef som är vårt älsklingsprogram. Snart kommer ett helt inlägg tillägnat denna fantastiska skapelse. Kockarnas kamp som Myllymäki vann blev ju tyvärr rätt trist med tråkiga kvantitativa tävlingar som att pochera flest ägg på tid och det enda som var kul var deras finmiddagar. Till Masterchef åt vi en fruktsallad på vindruvor, päron, kiwi, pistachnötter och granatäpplekärnor. Vackert med det gröna och röda men tyvärr glömde jag att fota. Egentligen skulle det vara avokado och lime i också med E fegade ur lite där. Granatäpplekärnorna var tyvärr rätt bleka och då önskade jag att vi var lite mer nördiga. När är det säsong för granatäpple egentligen och hur vet man när den är mogen?

Nu har jag åkt till min barndomsstad Stockholm och föräldrahemmet. Kanske blir det inte så mycket matlagning här men ni kan se fram emot inlägg om Masterchef och julkalenderplanering. Stay tuned!